Igår tog jag som sagt med mig lillasyster till stan för att gå på julmarknad. Enligt tradition så gick vi Drottninggatan ner till Västerlånggatan och sedan "Trånga gränden" (Mårten Trotzig gänd) uppåt till Gamla stans julmarknad.

När vi gick längs Västerlånggatan så var det som att kliva igenom en tidsportal. Vi  fördes några århundranden tillbaka i tiden. Kunde riktigt höra klappret från hovar, se alla kvinnor gå omkring i böljande klänningar och män i sina höga hattar. Jag tittade in i butiker som inte längre var så gräsligt kommersiella med hanskrivna sirliga skyltar och restauranger med rejäl husmanskost. Högljudda män blev utslängda från krogarna och stapplade vidare iväg på vingliga ben. Det var helt magiskt. Det enda jag riktigt saknade var snöflingor som sakta föll från skyn. Det kändes som att jag var mitt i i en julsaga.

Nåväl. Vi kom till slut fram till julmarknaden efter en stunds letande efter "Trånga gränden". Där tog min saga slut. Mina barndomsminnen har uppenbarligen spelat mig ett spratt. Det var inte längre den mäktiga och stora julmarknaden med drivor av snö som jag minns från min barndom. Vissa av marknadsstånden är sig lika. Handarbeten, ljusstöpning, brända mandlar och glögg. Tombolan som jag gladeligen köpte lotter i som barn fanns inte längre där. Ja, hela intrycket från en mysig julmarknad fanns inte längre.

Jag och syster gick och satte oss på Café Sten Sture för att inta en kopp varmchoklad med vispgrädde enligt tradition. Även där blev det en besvikelse. Till att börja med så doftade det tomatsoppa och annan mat, och inte kaffe och och nybakta lussebullar som det gjorde när man var barn. Den stora vita koppen med varmchoklad och vispgrädde serverades numera i ett trendigt högglas. Chokladen var från en automat och smakade inte alls som den ska.



Vi gick vidare från Gamla stan över Skeppsbron och ner till Kungsan. Skridskobanan finns där nästan som vanligt. I minnet så är den större och låg vid sidan av statyn. Dock fick vi se barn glatt åkande på sina hyrda skridskor och turister balanserande likt Bambi på isen. Och vet ni vad? Vi fick faktiskt se små drivor av snö, om än konstgjord sådan.



Efter våran promenad genom staden så förstod jag anledningen till att Gamla stans julmarknad inte längre är sig lik. Tack vare kommerseilla knallemarknaden som sträcker sig från Sergels Torg ner till Kungsträdgården och julmarknaderna ute på Djurgården så faller Gamla stan i glömska.

Till nästa år så hoppas jag att de lyckas komma på ett bra sätt att marknadsföra Gamla Stans julmarknad så att där blir lite mer liv och rörelse. Varför inte gammeldags kläder på "knallarna", gycklare och större satsning på att vara som ett levande museum?