För en vecka sedan så var jag i Täby C och käkade Pad Thai. Precis när vi har ätit klart så märker vi hur det blir tumult runt omkring oss. Människor verkar upprörda och väktare som springer omkring i ett virrvarr.

Vi trodde först att någon eller en butik kanske hade blivit rånade. Så nyfikna som vi är då går vi rakt in i en situation som jag gärna hade sluppit vara med om.

På golvet en våning nedanför oss ligger en kvinna med skallen spräckt. Högtalarna påkallade efter en läkare bland besökarna i centrum. Människor kämpade med hjärt- och lugnräddning. Jag tvärnitade vid första anblick på vad som hände där nedanför räcket. Kände obehaget krypa i kroppen. En familj med tre små barn står en liten bit ifrån och tittar. Om jag mår som jag gör av synen som chockade mig så undrar jag hur de barnen mår i dag.
Ambulanspersonal och polis som kom till platsen bedömde nog snabbt att det inte fanns mycket att göra för att rädda kvinnans liv. Ambulanshelikoptern lämnade platsen utan någon patient.

Den här kvinnan i min ålder hade hel sonika tagit sats och hoppat med huvudet före från tredje våningen inne i köpcentrumet. Ryktet går att hon var påverkad av alkohol och kanske andra preparat. Det är sorgligt.

Jag känner obehag varje dag. Får panik av att gå i köpcentrum. Får panik av höjder. Ser galna människor överallt. Är nog lite chockad ännu av att ha sett en död människa för första gången i verkligheten.

Det som har tagit hårdast är att tanken på att ta sitt liv har slagit mig många gånger i livet. Men det finns en spärr som sätter stopp för såna destruktiva beteenden i mig. En spärr som de flesta människor har. Tanken på att den där spärren så lätt kan suddas bort är oerhört läskig. Den skrämmer livet ur mig.

Det är så fruktansvärt egoistiskt att ta sitt eget liv. Det finns inga bra sätt att göra det här på om man inte har turen att hamna mitt i en naturkatastrof som man lätt kan försvinna i, annars så finns det INGA bra sätt. Även om man är helt ensam i världen utan några vänner eller någon familj så drabbas människor runt omkring en ändå.

Vid händelsen för en vecka sedan så fanns det människor som försökte hindra henne att göra som hon gjorde. Det fanns människor som hon föll mitt framför fötterna på. Det fanns männniskor som gjorde allt de kunde för att rädda hennes liv. Det var många som ofrivilligt blev drabbade av hennes egoistiska val. 

Jag vill berömma de personer som gjorde sitt bästa med att försöka återuppliva henne. JAG hade aldrig klarat av det rent mentalt.