Det är alltid roligt att höra om hur dejtar går. "Är han något att ha?" "Fick du ligga?" etc...

Sist jag var singel så var jag en kräsen jävel. Ingen dög, och hittade jag någon som dög så var det något annat fel som uppenbarade sig. Det slutade med att jag hade den längsta singelperioden någonsin i mitt liv.

Ibland så saknar jag mitt singelliv, men när jag tänker tillbaka så har man nog upplevt sina "date from hell"´s. Frågan är om det var så kul att vara singel.

Nazzen från vishan:

Den här killen raggade upp mig på nätet. Han var trevlig och vi chattade ganska mycket. I slutändan tyckte jag att det blev lite för mycket. Allting kändes bra, men lite för bra. Vi började snacka på tfn till slut. Då tyckte jag att det kändes som en klängapa... men han var egentligen inte så klängig. Det var något med honom som jag tyckte var lite "tomt i huvudet". Jag la ner projektet. 
Sen är jag så desperat så att jag tar upp projektet igen lite mindre än ett år senare.
Jag fattade inte varför jag hade dissat honom tidigare. Han var ju jättesnäll osv... ok jag tyckte väl fortfarande att han var lite "bonnig" och trög, men annars var det ju inga fel alls. En morgon så ska jag sätta på lite musik till frukosten och frågade honom vad han brukar lyssna på...
Hans svar:
"Skinheadmusik"..
-Förlåt vad sa du?..
" Ja Skinheadmusik"..
-Ähhhhhh *jag känner mig som iq-fiskmås och ser ut som den tröga bonnen jag tyckte han var*.. -Varför lyssnar du på sån musik?...
"Men har inte jag sagt till dig att jag har varit nazist?" ..
- Näeeej du, det har du nog missat. Och när slutade du vara nazze?
" När jag var 27.. "

Snubben hade precis fyllt 28.

Jag i min tur är uppvuxen med flertal olika kulturer runt omkring mig. Min styvmorfar är från latinamerika, mamma var då gift med en arab, syrran var tillsammans med en grek och minsta syrran var tillsammans med en mulatt.
"Tjena nazzen, välkommen till familjen!"

Visst han hade slutat vara, men saker sätter sina spår och åsikter tvättas inte bort så lätt.

/Jen